Resultat av laktat-test

I torsdags gjorde jag ett laktat-test hos Fit for fight i Lund.

Jag har varit intresserad ett tag att göra ett laktat-test för testa var min mjölksyre-tröskel är och även ha ett resultat att jämföra med. Planen är att göra ett nytt i vår för att se hur min träning har fallit ut.

Jag kom dit och Christian på fit for fight förklarade lite hur det gick till. Jag körde min egen Garmin klocka och pulsband för kolla pulsen vilket är kanon så jag vet att det är samma resultat när jag kör den själv. Först tog vi ett blodprov för kolla mjölksyran i blodet. Sen började jag med värma upp i 10 minuter i en hastighet som skulle ligga ungefär 60 slag under min maxpuls. Jag körde 10 minuter i 8:30 min/km och låg på en puls av 125.

Efter de så var planen så att jag kör 4 minuter på en hastighet, sen fick jag stå och han tog ett blodprov, sen höjde man 1,5 km/h.
EDIT: En sak jag kom på som man även ska ta i beaktning är att det var 5% lutning hela tiden.

Vi började på 7 km/h (~8:30 min/km) och det var ju lätt och fint. Efter det 8,5 km/h (~7:00 min/km). I 7km/h och i 8,5 km/h hade jag samma andel mjölksyra i blodet. Vi fortsatte sen med 10 km/h (6:00 min/km) och nu steg det lite. Efter det blev det 11,5 km/h (5:13 min/km) och det steg lite till men nämnvärt.

Efter det stega vi upp till 12,5km (4:48 min/km) och det är ungefär runt detta som min mjölksyre-tröskel ligger (runt 12.8 km/h eller 4:40 min/km). Det kändes fortfarande rätt kontrollerat och som han sa så är oftast inte mjölksyre-tröskeln där som många tror. Den ligger rätt så tidigt och det är början då man bildar mer mjölksyra än man kan hantera. Men många kan ligga väldigt länge runt sin mjölksyra-tröskel.

Sen fortsatte vi och körde 13,5km/h (~4:26 min/km) och sen 14,5 km/h (4:08 min/km). Här började det bli riktigt jobbigt. Jag påbörjade och springa 15,5km/h (3:52 min/km) men jag orkade bara lite över en minut innan jag fick ut. Jag hade redan en hel del mjölksyra när jag började springa där. Jag nådde maxpuls 188 vilket är lågt för mig.

Jag fick varva ner efter passet i drygt 10 minuter i låg fart och det kändes då som jag hade gett upp för tidigt. Men så är det.

Vi förde sedan en diskussion om mitt resultat. Jag sa att maxpulsen var lite låg och jag har varit uppe på 196 med samma klocka. Han tyckte det var lite underligt men han trodde utifrån vad jag berättade att jag antagligen inte var riktigt återhämtad och för lite sömn vilket antagligen stämmer då jag har jobbat väldigt mycket på senaste. Men jag har ett resultat att utgå ifrån i alla fall.

Vi förde senare en diskussion om lite hur jag kan använda resultatet. Något som han berättade om var 4-6*4 minuters intervaller i puls zon 5 (dvs full fart). Det finns elitidrottare som kört detta pass 4 ggr/veckan i två veckor och ökat sin syreupptagningsförmåga så mycket som 10%. Tidigare har man trott att det går väldigt långsamt att öka sin syreupptagningsförmåga. Vi diskuterade även lite andra intervaller och jag hoppas få in lite bra intervaller till våren.

Resultaten av mitt test kan ses här:
Laktat-test 1
Laktat-test 2
Laktat-test 3

Bloggen kommer antagligen uppdateras mindre frekvent nu för jag har väldigt mycket på jobb så det som gäller är jobb, träning och sova. Träningen har fått ta ett steg tillbaka men hoppas kunna göra en bra vecka trots mycket jobb.

Laktat-test

Nu har jag bokat tid för laktat-test hos Fitforfight och det kommer utföras den 12 november. Det ska helt klart bli väldigt intressant att se hur jag ligger till.

Min stora plan har ju varit att sedan ta ett nytt test i vår, ungefär runt mars då min plan är att påbörja fartträningen 1 feb. Så det är bara mängd fram till 1 feb som gäller.
Denna vecka kommer annars bli en lugn vecka pga massa jobb och andra saker. Igår var vi och spelade biljard med jobb och jag kom hem sent så då blev det inget pass. Ikväll har jag en drös vänner som kommer över som jag ska laga middag till så om det inte blir för sent ska jag få in ett pass efter.

På fredag är det fin-fest med kostym och hela paketet så jag ska försöka få in en innan partyt. På lördag är det fest igen då det är massa vänner som har kommit hem för helgen. På söndag ska jag träffa en kompis och äta brunch (lär behövas efter helgens festande) så planen är att köra veckans långpass sent på söndag.

Nästa vecka är lugnare på grejer som händer men blir nog rätt tung jobbmässigt. Problemet när jag jobbar mycket är att jag hinner inte gå på gymmet då där måste jag passa tider. Löpning är bra där för då kan jag ge mig ut när jag vill.

Markusloppet – DNS

Jag har bestämt mig för att inte starta i Markusloppet. Jag har inte riktigt känt mig sugen senaste dagarna efter 10-12 timmars jobb/dag + 2 timmar pendling. Det är på gränsen jag har fått in min vanliga träning. Så då åka och springa Markusloppet och vara trött i kroppen känns inte så roligt. De har dessutom lovat regn på lördag.

Så nej, det får bli DNS – Did Not Start. Det är inte hela världen och det kommer fler chanser.

Först så började jag funderar på att springa antingen 10km eller halvmarathon i Bromölla nästa helg men eftersom jag är bjuden på fin-fest på fredagen så är det inte upplagt för springa på lördagen.

Så vad som händer nu är att grundträningen sparka igång. Det betyder minst 5 löppass i veckan och få upp mängden så mycket som möjligt.
Jag har en plan att besöka Fit For Fight och göra ett laktat-test nu i höst och sedan göra ett återbesök i vår för att se hur jag har utvecklats. Jag har väntat med att beställa tid tills jag visste att mina ben var fräscha efter Markusloppet men nu kanske det är dags att ta tag i det.

Inför Markusloppet

På lördag springer jag Markusloppet och det blir slutet på en intensiv period med tre långlopp på drygt 5 veckor. Benen är fortfarande fräscha men tanken är att inte på något sätt maxa eller försöka sätta rekord på Markusloppet.

Förra veckan blev det 4 löppass, egentligen var 5 planerat men ett föll bort i lördags då jag hellre valde att gå på konsert och hänga med lite folk. Annars så rullar det även på med gympass och fick in tre st under veckans gång.

På lördag när Markusloppet är över så är det grundträningssäsongen som startar. Planen för i höst/vinter är mängd. Tanken är att ta inspiration från den italienska tränare Hadd (info här). Hans idé är mycket mängd på puls 145 och sedan efter hand som ens lactate threshold går uppåt så ska man lägga träningen på högre puls. Jag rekommenderar att läsa dokumentet då det är väldigt intressant. Jag tycker om tanken med lågpuls-mängd får jag behöver det för komma upp i mängd.

Jag har ju egentligen redan börjat testa detta då jag började springa mer mängd och på låg puls, lite mer inspirerad av Maffe då. Jag har märkt att det ger resultat för nu har jag himla lätt för lägga mig på puls mellan 140-150. Oftast är det så att om jag bara springer på och lägger mig i bekvämhetstempo så sjunker pulsen till ner runt 142-143 och jag får då dra på lite för lägga mig lite högre.

Jag har sagt jag ska testa det fram till 1 feb då kvalite och fart kommer in. Jag har inte planerat för hur den perioden ska se ut men mycket backe är väl tanken.

Men först Markusloppet, 50km terräng på Skåneleden!

Sörmlands ultramarathon 2009 – ultradebut

Så var det dags för mig att göra ultradebut. Jag kände lite att jag inte alls har haft tid att ladda inför SUM och jag hade inte heller kollat upp hur loppet såg ut.

Dagen började med att jag missade bussen från Östra Nyby i Uppsala så jag fick gå in till stationen vilket är ungefär 5km. Jag hade inte de bästa skorna att promenera i men det var ändå skönt att få röra på sig lite.

Jag tog tåget ut och hittade snabbt var starten var. Jag var bland de första där och hämtade ut min nummerlapp. Sedan så var det bara att sätta sig i omklädningsrummet, byta om och peppa sig. Jumper dök upp efter ett tag och han förklarade banan lite kort för mig så jag visste vad jag hade som väntade mig.

Vi kom ut och träffade på en del kändisar som Fredrika och Mia. Det var rätt kylig på morgonkvisten och jag hade valt att köra byxor, långarmad funktionströja och över det min tunna vindjacka. På fötterna fick det bli mina New Balance RC152 som vanligt. Jag hade med mig mina Nike Air Zoom Streak XC 2 också som jag funderade på men tänkte mina NB vet jag fungerar.

Starten gick och vi kom iväg. Jag hade som plan att jag skulle försöka ligga jämnt på 6:00-6:10 och komma in på runt 5:10. Jag och Jumper slog följe första två-tre km och sedan så drog jag på lite själv. Jag upptäckte vid 3km att jag låg i drygt 5:25-fart vilket var alldeles för fort. Jag försökte dra ner tempot men det var lite svårt faktiskt. Banan gick då på fina promenadslingor. Men snart skulle det dra igång. Först kom en ordentligt brant backe och folk började gå. Jag blev lite förvånad och jag hade ju sagt att tanken var att springa alla backar. Den strategin fick jag snabbt överge. Vi kom upp för den backen och sedan var det 2km med rötter, stenar och träd som låg ivägen. Tempot sjönk direkt till 7:10 enligt min klocka.

Sedan var det en kort sträcka på några km igen med fina promenadstigar men sen blev det avancerade terräng igen. Så höll det på hela tiden. Det rullade på och man hann inte riktigt tänka på att km:era tickade på.

Vid drygt 15km något var vi ett större gäng som sprang lite fel och fick stoppa upp innan vi såg att snitslarna var på vägen ovanför oss. Efter där så hakade jag på Sebastian Lauterbach och Camilla(?). Anders hann upp mig vid runt 19-20km något och vi sprang och snackade en längre stund om allt möjligt men mest tatueringar. Vid en ordentlig nerklättring (man sprang inte, utan det var klättring ner för en brant) så släppte Anders mig och jag sprang i fatt Sebastian & Camilla istället. Vi kom till 25,5km som var första markeringen och här upptäckte jag att min klocka låg rätt snett jämfört med vad de hade mätt upp. Min klocka sa 24,2km. Här sprang jag på lite och vi kom till ett långt asfaltparti som höll fram till ungefär 31-32km något. Jag sprang i fatt en man här, jag hann inte snappa upp hans namn dock, och vi sprang ett par km och snackade. Han hade sprungit Vertex tidigare i sommar och nu sprang SUM för första gången. Efter ett tag tyckte han det gick lite fort och jag fortsatte själv. Sebastian sprang i fatt mig och vi snackade lite. Han hade haft håll som strulade lite för honom. Vi kom till vätskekontrollen vid ungefär 35km och då var det in i skogen igen.

Vid 38km kom man till Tyrestagård och här lyckades jag springa fel. Det stod en funktionär där och hon pekade åt sidan men det hjälpte inte.Efteråt fick jag höra att bonden hade tagit ner snitslarna. Istället för rakt åt sidan så fortsatte jag igenom och kom en 300-400m upp på en grusväg innan jag blev misstänksam då jag inte såg några snitslar. Jag sprang  tillbaka till gården och tog ett varv runt tillbaka till funktionären. Hon sa att det sprang precis förbi en tjej och att jag skulle följa henne. Jag var lite irriterade för att jag hade sprungit fel och här gjorde jag ett riktigt misstag. Jag drog på och höll rätt ordentligt bra tempo. Jag sprang i fatt tjejen och sprang om henne. Nu kom riktigt jobbig terräng och jag tog slut direkt i låren. Partiet mellan 38-42km var en lerig väg som knappt gick att springa. Tjejen jag sprang om tidigare sprang om mig och låg sedan framför mig fram till drygt 48km. Det var ordentligt tungt och minsta lilla uppförsbacke så fick jag gå. Jag hade inte ont någonstans men låren var slut. Vid marathonpasseringen så hade jag 4:18 på egen klocka.

Vid 44-45km så var det en trevlig platt motionsslinga. Tjejen låg fortfarande framför mig och hon låg och drog i ett bra tempo. Efter kört (enligt min klocka) ett par km på 9:00-9:20 så lyckades jag pressa ner mig till 5:40-5:50 fart. Ända fram till ~48km något så var det platt och fint. Precis innan sista vätskekontrollen så drog jag förbi tjejen som hade börjat gå. Sista 2km som var en slinga runt en sjö var ordentligt backig och tung. Kroppen var helt slut. Precis i slutet så stod Linda och Staffan(?) och fotade och jag frågade hur långt det var kvar. Jag fick svaret ”500m!” och det var en lång backe som precis började. Jag gav allt i backen och vägrade gå. Jag drog förbi tre pers på vägen upp och sen var det en brant nerförbacke ner innan man såg målet. Jag tog i och sprang fint sista 200m in i mål.

Jag glömde stoppa min egen klocka och stoppade den på 5:05 och jag gissade på runt 5:03-5:04 (det blev 5:04:42 enligt officiell tid). Jag skulle tro banan var något kortare än 50km men snitt-farten blev 6:06 min/km (om man räknar på 50km). Över förväntan!

Det var en härlig känsla att få gå i mål. Jag fick en tröja och gick och tog lite dricka. Jag stod och snackade lite och tittade på dem som kom i mål. Efter sagt hej till lite olika folk så gick jag och duschade och sedan satte mig i bastun. När jag höll på klä på mig så kom Jumper som hade kommit in på strax över 6 timmar.

På kvällen åt jag middag med Fredrika, Gunnar, Anders & bror, Kristina, Urban och några till. Det var kanongod buffé och samtalsämnet var oväntat nog löpning =)

Idag är benen förvånansvärt fräscha och hade inga större problem att gå ner för trapporna på Sthlm C. Det är helt klart skillnad på springa 50km i terräng och t.ex. en asfaltsmara som Berlin.

Kanonbra arrangemang och väldigt socialt. Rekommenderas till alla!

Edit: Den hårda faktan finns här: http://connect.garmin.com/activity/15912189

Långpass

För så betydde söndagar att det var långpass som skulle springas. Nu har det inte blivit så många (förutom ett på 20km innan Berlin marathon). Men idag var det dags.

Jag sprang ett av de värsta löppassen vädermässigt igår då jag sprang 11km vid 20-tiden på kvällen. Det regnade som om syndafallet var här och det var stormvarning i nordvästra Skåne. Vinden låg från sidan så det regnade vertikalt. Sista 3km var det bara pannbenet som jobbade och jag drog på lite ofrivilligt för att komma hem så fort som möjligt och låg i lite under 5-fart i slutet. Det var helt underbart att komma hem och få av sig de genomblöta kläderna.

Så idag när det skulle springas långpass så hade regnet slutat men det blåste fortfarande ordentligt. Enligt dmi.dk så skulle det blåsta 20 m/s idag och det kändes. Tidvis var det ordentligt tungt i motvinden.

Jag började springa mot Ramlösa och sprang igenom Ramlösa Brunnspark och förbi huset där jag växte upp. Jag fortsatte förbi min farmors gamla hus som de idag faktiskt hade loppis vid idag. Jag var lite sugen att stanna och se vad de hade men jag hade inte riktigt tid. Jag sprang på och vid 7km så kom jag till Raus kyrka och in på terrängslingan som går längs Råån. Det var bra att jag äntligen skulle få in lite terräng-km inför SUM. Denna slingan är rätt kuperad och jag hade planerat att utöka den så jag kunde springa på slingan ett extra varv. Vid 10km så brukar jag normalt vända hemåt men jag fortsatte lite vidare och fick in några extra km. Jag trampade även i en gigantisk vattenpöl och båda fötterna blev genomblöta. Men det var bara att springa på.

Vid 14km så började resan hemåt. Eftersom det var rätt kuperat så började det känns lite i benen vid 17km då terrängen tog slut. Det var skönt att få komma ut på lite platt asfalt. Vinden var rätt tung de sista km. Jag hade med mig mitt Perfekta-bälte med tre flaskor i men jag drack bara två under passet. Det kändes inte som det behövdes mer och jag åt inte min gel heller. Nu var det sista tråkiga delen av passet som går på ett industriområde innan jag kom hem och avslutade passet. Jag bor precis vid en backe så i princip alla mina pass avslutas med en 300m backe så man brukar ha rätt bra flås sista minuterna.

Passet slutade på 23,57km som sprangs på 2:14 med 150/169 i puls.

Nu är september över och det har varit en bra träningsmånad. Senaste 30 dagarna har jag tränat 1896 minuter och sprungit 230km.

Tankar om livet

Jag brukar inte vara så personlig på min blogg men Ingmarie postade en sak idag som fick mig att vilja posta detta. Hon var med om något som jag antar förändrade hela hennes liv och hon skriver om hur man ska ta till vara på det livet man har. Jag förstår vad hon menar men det är inte alltid så att jag känner att jag håller med.

Jag var med om ett långt förhållande som tog slut förra året som har satt rätt ordentliga märken i mig och det är fortfarande rätt jobbigt. Vi har ingen kontakt idag på initiativ av mig då jag tyckte det var jobbigt.

Det gör att det kan vara svårt att ibland se det fantastiska i livet även om man vill. Det som lyser upp min vardag nuförtiden är när jag får komma hem från jobb och sätta på mitt ett par löparskor och ge mig ut. Då kan jag reflektera över dagen då jag inte har någon att komma hem till och diskutera dagen med. Jag hoppas i alla fall ni har haft en underbar dag precis som Ingmarie önskar.

Efter ett kanske inte så positivt inlägg så lägger jag upp en bild då jag garanterat var lycklig nämligen från Berlin marathon. Jag tror bilden är tagen runt 17-18km eftersom jag inte lyssnar på musik.

Lite liten bild men Marathon-foto har lagt in sina bilder via Shockwave så man kan bara länka den första lilla. Det är jag i linnet i alla fall. (Jag råkade radera ett detta inlägget så postade det igen, thank god for google cache).

Anmäld Stockholm Marathon 2010

Jag har skjutit upp anmälningen lite, jag vet inte riktigt varför. Men nu när Marathonfarsan skrev att han hade anmält sig så tog jag tag i det och även anmälde mig.

Det blir mitt femte marathon om jag inte hinner göra något emellan. Jag fyllde bara i min Berlin tid men hoppas på kunna göra någon annan bra tid innan som kan seeda upp mig.

Annars på träningsfronten så går det framåt. Styrketräning i måndags och sedan 11km löpning igår. Passet igår så var det ren löparglädje. Benen var fräscha och ville springa och jag släppte loss handbromsen lite och drog på. Ett par km under 5-tempo och en del runt 5-tempo för sen avsluta med två st i 5:55-tempo. Det var oerhört lätt att springa igår och den känslan är så skön när den kommer. Tyvärr fick jag ställa in lunchpasset med Benet igår då jag går kurs på jobb vilket innebär kurs 9-17 och sen ska jag hinna med och göra mina vanliga arbetsuppgifter.

Idag blir det ett väldigt lugnt pass på 11km. Hur går träningen för er så här när hösten har kommit?

Inför SUM

Det är en vecka sen Berlin och jag lyckades få in 4 löppass denna vecka. Jag bröt Ingmaries rekommendation om att hålla mig till pass under 10km men dock bara lite eftersom det lördag+söndag blev 10,88km och 10,82km. Planen var att köra ett långpass idag men jag insåg att det nog bara skulle skada istället för hjälpa.

Om två veckor är det SUM och jag känner mig sådär förberedd. SUM är mer en rolig grej än en tävling. Jag ska springa och njuta av terrängen och förhoppningsvis får en glimta av det där sociala inom ultravärlden. Målet att ta mig runt och få ett bra långt pass i benen. Jag har börjat fundera på vad jag behöver för grejer för SUM. Jag gick och köpte en ny ultralätt Tierra vindjacka jag hade tänkt ha och sen funderar jag på investera i en ryggsäck med vätskeblåsa. Jag tar emot alla tips inför SUM.

Träningen denna veckan har gått riktigt bra och enda dagen jag inte har träna var i måndags eftersom jag var bakfull då vi gick ut efter loppet i Berlin. annars så har jag fått in 4 löppass som sagt men även 3 styrketräningspass. Det är skönt att ha en bra regelbundenhet på det och kroppen känns pigg och fräsch.

Nästa vecka planerar jag 6 löppass med ett längre till helgen. Jag ser fram emot veckan!

Berlin Marathon 2009

Ja det blev dags för Berlin Marathon som var det stora målået 2009 men så blev det väl inte riktigt då jag har haft problem med ryggen och lite andra smågrejor. Så planen var att inte gå för fullt och njuta av loppet.

Men för att ta det från början så flög jag ner på fredagen efter en halvdags jobb. Jag kom ner och jag och min vän M som bor i Berlin gick och åt mexikanskt. Det slutade med att vi fastnade där hela kvällen och drack Coronas med ägaren till stället. Denna restaurangen har den bästa mexikanska maten jag har smakat, t.o.m. bättre än den jag har fått i Austin (som annars har massa grym tex-mex).

På lördagen var planen att åka ut till mässan och fixa nummerlappen. Mässan var rätt tråkig tyckte jag och jag gick inom några olika skotillverkares bås och tittade men hittade inga skor jag ville ha. Vi lyckades matcha och såg Bambino Run som var 1km löpning för barn upp till typ 10 år. På kvällen så gick vi sedan på konsert med ett band som heter Masshysteri från Umeå. Jag såg dem i Malmö för en vecka sen också men kanonskoj att se dem igen. Detta resulterade i att vi var hemma vid 01:20 och då gick jag och la mig. Eftersom klockan stod på 06:00 blev det inte så många timmars sömn. Jag kom upp och åt frukost och min vän och hans flickvän följde mig till starten. Jag kom in och lämnade min påse och sen gick jag ett varv för att försöka hitta Linnea-gänget men jag hade lite tight med tid så jag gav upp efter ett tag. Jag var i Startgrupp E (vilket var konstigt för det var för 3:15-3:30). Starten gick rätt långsamt men så fort man kom över startlinjen så flöt det på. Redan i startfållan så behövde jag gå och kissa men hittade inget tillfälle.

Loppet var igång och första känsla var att jag var lite stel i benen. Dock så kändes det bra och pulsen var förvånansvärt låg för vara tävling. Jag brukar alltid ligga 15-20 slag över när det är tävling men nu kändes det bra. Man kände direkt också att det antagligen skulle bli rätt så varmt senare i loppet. Jag hade bestämt mig för att jag skulle få lyssna på musik efter 25km så jag sprang och höll mina hörlurar i handen. Loppet rullade på och jag höll 5:30-fart ungefär i början och det var en jämn fin fart. Något man märkte tidigt var att det var en hisklig massa danskar som sprang och det var även många med danska flaggor stående längs loppets väg.

Allting rulla på och jag la mig i rygg bakom en snygg tjej som hade ett par Newton-skor =) Hon höll ungefär 5:30 och jag låg bakom henne fram till typ 12km då hon drog på lite och jag valde att hålla ner tempot. Vid 20km så kändes benen fortfarande bra och jag hade ett par bra km där med 5:14 för 19km, 5:24, 5:23, 5:15. Halvmaran sprang jag in på 1:57 vilket var väl hyfsat enligt plan. Målet jag hade sagt var att satsa på runt 4h, kanske någon min under för göra sub4.

Vid 25km fick jag sätta på musiken och det var härligt att få lite musik. Det gav energi och jag fortsatte hålla ungefär samma fart. Jag körde Doomriders – Darkness Comes Alive plattan 2½ gång. Vid 31,5km kom den första energridippen. Det märktes även att det hade blivit varmare och det var även mindre skugga i sista delen av loppet. Nu började det bli lite jobbigt och jag fick lite kramp i axeln så fick dra ner på tempot en stund. Det gick över och jag kunde återgå till någerlunda samma fart och jag höll runt 5:40-5:45 fart. Fortfarande gjorde blåsan sig påmind men det var inte akut.

Vid 36km började det gör ont i benen. Det var tungt att springa och nu blev det att koppla på pannbenet. Jag räknade ner bland km:erna och jag sa till mig själv att jag fick inte titta på klockan förrän det byttes låt. Vid 40km så kom det ett vattenstånd och där gick jag drygt 100m då jag behövde räta ut mina ben. Sedan så var det bara att springa på och sista km var det riktigt tungt. När man såg Brandenburger Tor så försökte jag hålla upp farten och ge det sista in i mål. Benen värkte och jag började få huvudvärk och värmen tog ut sin rätt. Jag kom in och sprang under och såg mattan och jag tänkte först att målet var där och blev glad. Sen så såg jag att alla fortsatte springa och jag haka på. Sen såg jag målet och gav allting det sista in och lyckades klämma ner mig till 5:00-fart sista 200m då jag insåg att sub4 skulle gå. Jag stoppade klockan på 3:58:13 och den officiella tiden blev sen 3:58:12. Helt klart nöjd med den tiden.

Första tanken var att få gå och kissa. Jag höll mig hela loppet och det var en ren frihet att få ställa sig i en buske. Jag tog mig igenom folket rätt snabbt och lämnade in mitt chip. Jag tog en varm te och tänkte jag skulle försöka hitta Linnea gänget. Jag gick ett varm men jag stapplade fram rätt ordentligt och jag gav upp rätt fort.

Berlin marathon var ett trevligt lopp med en fin bana som var väldigt platt. Jag kommer definitivt springa det fler gånger.

För den hårda faktan om loppet så titta här på Garmin connect.