Compressionstrumpor och återhämtningsjogg

Det första passet på veckan som jag springer (tis eller ons) kallar jag återhämtningsjogg för då är det mina tunga New Balance och hälisättning som gäller. Dock så brukar det normalt gå rätt fort och idag var inget undantag.

Idag sluta jag tidigt från jobb för det var rätt långsamt idag och jag har maxat flexbanken så det är dags att ta lite av den. Jag kom hem tidigt, mötte upp en kompis och fikade och sedan var jag uppe och kollade på min flickväns nya jobb. Sen kom jag hem och jag kände mig ordentligt trött och inte alls sugen på springa. Jag hade även på vägen hem gått inom Apoteket och köpt ett par stödstrumpor. Mycket snack om det nu så då fick även jag testa ju. Ett par svarta i storlek 42-43 blev det. 115 kr gick det loss på. Jag passade på och köpa en ny tub Ice Power också.

Jag klädde och satte på mig stödstrumporna och det kändes bra.
På med New Balance och mitt pulsband för första gången på länge då jag äntligen har tagit tag i det och köpt nytt batteri.

Jag började gå mot min lilla skogsslinga och det började regna på vägen dit. Benen känns kanon och strumporna ger en väldigt annorlunda känsla.

Jag börjar springa och pulsen ligger lågt och fint. Jag pinnar på och jag känner lite i ena knävecket från långpasset i söndags men inget som stör utan mer att jag känner att det är lite stelt.

Drar ett varv på den långa och sedan ett varv på den kortare slingan och allting slutar på 8,46km på 44:01 min. Det ger ett snitt på 5:12 min/km. Rätt fort för vara återhämtningsjogg. Pulsen ligger på 160/166 (då får man tänka på att min maffepuls är 153!). Km-tider:5:27, 5:23, 5:10, 5:07, 5:16, 5:05, 4:58, 5:01, (2:29).

Idag kändes allting rätt och mina vader har inte kännts så här bra på flera månader. Var det strumporna eller är det Omega-3 som börjar verka? Allting går bra och 3:45 på maran känns äntligen genomförbart. Jag börjar nästan drömma om bättre tider.