Stockholm Marathon 2008 del 3

Jag gick direkt in och hämtade ut mina värdesaker och ringde flickvännen som berättade min sluttid och då kände jag lite att jag kunde ha dragit på lite till och klarat sub 4:30 men inte hela världen. Tiden slutade på 4:31:40. Jag fick av mig skorna och insåg att jag inte hade några skavsår trots att fötterna värkte hela andra varvet. Antagligen så svällde de så mycket i värmen som gjorde att det dunkade i dem. Jag ringde även Masse och undrade om de var kvar men de var precis på väg att ta tunnelbanan.

Jag gick och duschade och kände mig helt ok ändå och det var skönt att få duscha av sig allt salt man hade i ansiktet. Det låg som ett helt lager över större delen av kroppen. Även så insåg jag att jag inte hade något skavsår någonstans vilket kändes lite snopet. Tillhör det inte mara-känslan? En tanke som även gnagde lite i bakhuvudet var att eftersom jag hade gått så mycket så hade jag inte ”sprungit” ett marathon. Så jag var lite besviken precis efteråt men ju mer kvällen fortsatte så kände jag mig rätt nöjd ändå.

Jag tog tunnelbanan ut och jag fick stå en hel del station vilket kändes i benen och sen tog jag tvärbanan utan till Stora Essingen där jag ringde Masse som kanonguidade mig rätt. På vägen dit stapplande så hälsade tre grannar på mig, jag undrar om de visste vart jag var på väg =)

På festen så var där massa bloggkändisar och mycket prat om prestationer. Stort grattis till er alla och speciellt till Karin som gjorde ett kanonlopp. Jag prata rätt mycket med medeldist som förstår min skofetischism =) Tyvärr blev det inga nya skor för mig på detta Stockholms-besöket och nu funderar jag på om jag bara ska gå ner och köpa ett par DS Racer på mitt lokala Löplabbet och vänta med Piranha tills nästa Stockholmsbesök som blir i juli.
Jag fick sällskap av Benet och hans fru på väg mot Uppsala och de gick av i Knivsta. Det fick jag även göra för det var banarbete så fick byta till buss i Knivsta, var inte sådär skoj faktiskt. Sen kom jag till Uppsala och fick vänta på bussen i 45 minuter. Jag var i sängen drygt 02:00 och då rasade jag totalt.

Nästa morgon vakna jag vid kl 08:00 att min brorson skrek och lekte massa. Han är så mysig så gjorde inget men trots att jag bara drack 2½ öl så kände jag mig nästan bakfull. Det gjorde även ont på alla möjliga och omöjliga ställen på kroppen när jag reste mig. Det gjorde väldigt ont i knäna på båda sidorna av knäna och i axlarna. Solbrännan gjorde sig tillkänna och det brände fint. Samtidigt var jag rätt nöjd med min prestation. Jag följde med på en kort promenad med brorsan till Willy’s och det gick helt ok att gå.

Vid 16:10 tog jag tåget från Uppsala och sedan vid 22:40 var jag hemma och packade upp och gick och la mig. Det var skönt att sova.