Inställd halvmara & kanon långpass
Jag har inte direkt basunerat ut det men tanken idag var att springa Heleneholms halvmarathon. Igår var jag jäkligt pepp men när jag vakna imorse ville jag bara sova vidare. Jag snooza ett par ggr och sen gav jag upp. Det kändes inte moraliskt försvarbart att gå upp 6:20 på en ledig lördag.
Så istället för halvmara så planerades det om till att bli ett ordentligt långpass istället. Planen var 30km dvs det längsta jag har sprungit på träning.
Jag tycker om lite utmaningar så givetvis valde jag mina New Balance RC152 till långpasset idag. Målet idag var att inte bry sig om farten och bara komma långt istället. Jag kände mig lite risig igår när jag sprang ett lugnt pass på 7km då pulsen inte överensstämde med ansträngningsgraden och det var lite samma känsla idag. Pulsen låg lite högt för det tempot jag höll och där kan ligga något skit men jag hoppas det inte blir en riktigt förkylning.
I alla fall så blev planen att springa mot Råå och sen fortsätta längs vattnet tills jag kom till 15km och då vända hemåt. Vid 10km tryckte jag i mig en gel och allting kändes kanon. Underbart väder och lätt tempo. Vid 11km kommer det en stig på lite över 2k som är lite trixig att springa på. När man har kommit förbi den är man i Ålabodarna. Jag fortsatte och springa men när jag kom til 14,86km så var det stopp. Vägen tog slut och det fanns ingen fortsättning alls. Det var lite surt men jag tänkte det kommer bli tungt ändå och jag vände hemåt. Det rulla på och vid 20km åts en ny gel. Jag hade varit lite optimistisk och bara tagit tre flaskor med mig i perfekta-bältet. Det var lite lite.
Vid 23km började det bli tungt och väldgt varmt. Benen kändes fräscha men flåset började ta slut. Pulsen gick upp ännu mer och trots ännu lägre tempo så ville den inte riktigt gå ner. Jag valde ut en punkt där jag tänkte att där ska jag stanna och jag sprang mot den som mål. Jag kom dit och stannade klockan som då stod på 28,39km och ganska exakt 2:40 timmar. Jag gick de sista 1½ km hem och jag var lite trött i fötterna och även i knäna men resten av kroppen kändes bra.
Jag kom hem och fick i mig en proteindryck och duschade. Underbart att stå i duschen länge efter ett sånt pass. Så en missad halvmara men ett dessto bättre pass.
april 18, 2009 vid 18:22
Attans va långt ! Härlig läsning och hoppas att kroppen håller ihop fint nu efterrråt. Själv har jag två problem med så långa pass, hur i hela friden göra plats för 2.40 i familjekalendern också det lilla, jag skulle dö halvvägs. (tror jag i alla fall) men skam den som ger sig…..
april 18, 2009 vid 21:09
Go läsning! Du börjar få bra längd på dina långpass nu!
april 19, 2009 vid 11:17
Peter: Kroppen känns kanon och det är skönt att veta att man kan köra såna utan att gå i sönder. Japp fördelen att vara singel finns ibland =)
Benet: Japp nu börjar det likna något!
april 19, 2009 vid 20:22
Tjusigt pass! Och långt! Och så lite lagom motstånd också, som bygger pannben inför SM. Det här ser verkligen lovande ut!
april 20, 2009 vid 5:13
Bureborn: Tack! det känns bra. Helt annorlunda känsla nu inför stockholm än förra året =)