Stockholm Marathon 2009

Då var det dags igen för en av årets höjdpunkter.

Jag hade gått ut kaxigt och sagt jag skulle gå mot 3:35 och hoppas på det bästa.

Dagen började med att jag hamna på ett riktigt varmt tåg och Benet hoppade på i Kvinsta med sin familj. Vi åkte ut mot ÖIP för hämta min nummerlapp. Känslan var att det var riktigt varmt och jag började bli lite oroligt. Jag vet hur jag krashade i värmen förra året. Jag ville inte uppleva de känslorna jag hade i det läget.

Vi gick igenom mässan och Fredrika hade redan förvarnat på sin blogg att det fanns ett par nya lätta New Balance på gång så dem var jag ju tvungen att klämma på. De kändes underbart och när de släpps om två veckor är det ett par såna som är mina (trots jag precis köpte ett par nya New Balance RC152 hehe).

Jag och Benet hittade ett omklädningsrum och bytte om. Jag gick ut för att försöka hitta någon macka att köpa och stötte då på Jumper (som jag sedan skulle stötta på massa ggr under dagen). Vi snacka lite skit och han sa lycka till. Jag gick tillbaka och jag och Benet tänkte mingla lite. Vi hitta halva Linnéa gänget med Nisse, Allan, Söderbruttan och några till. Sedan visade sig att resterande av Linnéa-folket satt vid ett träd längre bort. Där hitta vi Mia, Masse, Nix och andra kändisar. Efter ett tag smög Bureborn fram och sa hej. Även Fredrika dök upp efter ett tag och vi fick snackat lite snabbt om skorna =)

Det började närma sig start och jag, Benet, Masse, Jumper och Bureborn rörde oss tillsammans mot startgrupperna. Vi vinka av Bureborn och Jumper som skulle till startgrupp E medan vi andra hade D. Jumper hade en plan att springa några km och sen ställa sig och heja.

Starten gick och känslan var helt ok. Jag fick dra i mig en gel direkt för den skavde mot benet så jag hade bara två kvar. Jag bestämde mig för hänga med Benet ett tag och lägga oss i ett rätt bekvämt tempo. Det var varmt och även min omplanering mot 3:45 hade i princip ändrats till sub4 och försöka köra mot det. Jag och Benet sprang på och det kändes att det var varmt men gick ändå relativt lätt. Mia drog förbi oss vid 8-9km och hon såg stark ut. Både jag och Benet klaga tidigt på att vi var nödiga. Det kändes bra framåt och Västerbron kom och vi kämpa oss över den. Efter Västerbron så sa Benet att han verkligen behövde pissa så jag släppte honom och sprang på själv. Jag satte på musiken och tänkte nu behöver jag dra på lite om jag ska ha lite marginal för att krasha och ändå hinna sub4. Det blev ett par km i 5:05 och 5:10 och det kändes bra. Jag kom förbi halvmara-passeringen och min klocka stod på 1:54-1:55 något och det var lite efter plan. Jag sprang på och uppe på Gärdet så står Jumper och hejar. Han höll på missa mig men jag skrek hans namn och han såg mig. Nu kändes det att det faktiskt var en mara man sprang. Vid 23-24 blev det rätt tungt och jag blev mer nödig. Vid 26km så lova jag mig själv att så fort det kommer en baja-maja så måste jag in. Vid 27km så hittar jag en och på 45 s (japp jag tog tiden) gjorde jag vad jag skulle.

Nu började loppet på riktigt. Något som var irriterande var att min klocka hade räknat lite kort så jag hade drygt 400m till varje km-markering när min klocka signalerade km-passering. Det var lite psykiskt tungt att hela tiden få ”32km!” och sen så såg jag inte ens den riktiga markeringen. Vid 33km så var det ordentligt tungt och jag gick rätt mycket vid varje vätskekontroll. Jag lova mig att enbart gå vid dem och inget emellan och det höll jag även om jag började gå mer vid vattnet. Efter kommit förbi Västerbron andra gången så var det tungt. Nerför efter var värre än uppför och mina lår var rätt slut. Jag sprang på och nu var det bara att fokusera på ta mig framåt.

Min plan var precis som i Växjö att spurta sista km i bra tempo. När jag började närma mig 40km så insåg jag att det var inte en chans att jag skulle lyckas med det. Vid 41km skylten så fortsatte jag tvinga mig att bara springa framåt. Benets familj stod precis i svängen innan Stadium och de fråga var han var och jag skrek bara ”Bakåt!” =) Precis innan man kom in på Stadium så stod Jumper där och skrek. Vi kom in och jag lyckades i alla fall med en liten spurt och jag hann inte mer än komma innanför innan jag var tvungen att sätta mig ner. På min klocka stod det 4:02:15 och jag hade precis missat sub4. Men jag var nöjd. Funktionärerna tvinga mig att resa mig men jag fick knappt luft. Jag stappla framåt och insåg att jag hade väldigt ont i min höftböjare.

Jag kom ner och fick min tröja och leta mig bort till trädet där IF Linnéa folket stod. Jag snacka lite med Masse innan jag satt mig ner och bara vila. Det tog inte länge innan även Benet dök upp och han var så glad. Det var riktigt härligt att se!

Vi snackade lite skit innan vi bytte om och sedan tog oss ut till Nix för festen. På vägen hade jag fått en hejdunrans massa sms och det var en kompis som hade suttit ”sambandscentral” och skickat ut sms till en hela drös vänner under tiden så jag hade fått massa grattis-sms. Det värmde när man sen satte på telefonen. Men vi kom ut och vi var lite förvirrade och stötte på en tjej och en kille som såg lika förvirrade ut som oss och de skulle också det. Då visade det sig att det var Snorkfröken och hennes troll. Mer bloggkändisar =)

Det var en trevlig fest med massa människor och kanongod mat (Tack Fredrika!) och bra värd (Tack Nix!). Jag och Benet avvek vid kvart över elva men jag var inte hemma hos min bror förrän 2:00. Låång resa.

För analysera loppet så är det som vanligt att mina ben tar slut. Pumpen kändes kanon fram till 34-35km då den tokvägra gå under 170 och jag kunde inte ta ett fullt andetag. Det var lite obehagligt. Men jag klarar fortfarande inte så långa distanser och precis det som jag sa efter Växjö står kvar att jag måste göra längre långpass. Det räcker inte för mig att köra 25-30, jag behöver köra längre och vänja kroppen vid det. Jag är nöjd med tiden för det var varmt och Stockholm var ändå inte prioriterat i år och jag har inte fått den träningen jag vill ha (och behöver). Nu inför Berlin så blir det trappa upp träningen och även öka på långpassen rejält och få ett långpass i veckan ända fram till Berlin.

Grattis till alla som sprang och även jättetrevligt att träffa alla igår!