Ja det blev dags för Berlin Marathon som var det stora målået 2009 men så blev det väl inte riktigt då jag har haft problem med ryggen och lite andra smågrejor. Så planen var att inte gå för fullt och njuta av loppet.
Men för att ta det från början så flög jag ner på fredagen efter en halvdags jobb. Jag kom ner och jag och min vän M som bor i Berlin gick och åt mexikanskt. Det slutade med att vi fastnade där hela kvällen och drack Coronas med ägaren till stället. Denna restaurangen har den bästa mexikanska maten jag har smakat, t.o.m. bättre än den jag har fått i Austin (som annars har massa grym tex-mex).
På lördagen var planen att åka ut till mässan och fixa nummerlappen. Mässan var rätt tråkig tyckte jag och jag gick inom några olika skotillverkares bås och tittade men hittade inga skor jag ville ha. Vi lyckades matcha och såg Bambino Run som var 1km löpning för barn upp till typ 10 år. På kvällen så gick vi sedan på konsert med ett band som heter Masshysteri från Umeå. Jag såg dem i Malmö för en vecka sen också men kanonskoj att se dem igen. Detta resulterade i att vi var hemma vid 01:20 och då gick jag och la mig. Eftersom klockan stod på 06:00 blev det inte så många timmars sömn. Jag kom upp och åt frukost och min vän och hans flickvän följde mig till starten. Jag kom in och lämnade min påse och sen gick jag ett varv för att försöka hitta Linnea-gänget men jag hade lite tight med tid så jag gav upp efter ett tag. Jag var i Startgrupp E (vilket var konstigt för det var för 3:15-3:30). Starten gick rätt långsamt men så fort man kom över startlinjen så flöt det på. Redan i startfållan så behövde jag gå och kissa men hittade inget tillfälle.
Loppet var igång och första känsla var att jag var lite stel i benen. Dock så kändes det bra och pulsen var förvånansvärt låg för vara tävling. Jag brukar alltid ligga 15-20 slag över när det är tävling men nu kändes det bra. Man kände direkt också att det antagligen skulle bli rätt så varmt senare i loppet. Jag hade bestämt mig för att jag skulle få lyssna på musik efter 25km så jag sprang och höll mina hörlurar i handen. Loppet rullade på och jag höll 5:30-fart ungefär i början och det var en jämn fin fart. Något man märkte tidigt var att det var en hisklig massa danskar som sprang och det var även många med danska flaggor stående längs loppets väg.
Allting rulla på och jag la mig i rygg bakom en snygg tjej som hade ett par Newton-skor =) Hon höll ungefär 5:30 och jag låg bakom henne fram till typ 12km då hon drog på lite och jag valde att hålla ner tempot. Vid 20km så kändes benen fortfarande bra och jag hade ett par bra km där med 5:14 för 19km, 5:24, 5:23, 5:15. Halvmaran sprang jag in på 1:57 vilket var väl hyfsat enligt plan. Målet jag hade sagt var att satsa på runt 4h, kanske någon min under för göra sub4.
Vid 25km fick jag sätta på musiken och det var härligt att få lite musik. Det gav energi och jag fortsatte hålla ungefär samma fart. Jag körde Doomriders – Darkness Comes Alive plattan 2½ gång. Vid 31,5km kom den första energridippen. Det märktes även att det hade blivit varmare och det var även mindre skugga i sista delen av loppet. Nu började det bli lite jobbigt och jag fick lite kramp i axeln så fick dra ner på tempot en stund. Det gick över och jag kunde återgå till någerlunda samma fart och jag höll runt 5:40-5:45 fart. Fortfarande gjorde blåsan sig påmind men det var inte akut.
Vid 36km började det gör ont i benen. Det var tungt att springa och nu blev det att koppla på pannbenet. Jag räknade ner bland km:erna och jag sa till mig själv att jag fick inte titta på klockan förrän det byttes låt. Vid 40km så kom det ett vattenstånd och där gick jag drygt 100m då jag behövde räta ut mina ben. Sedan så var det bara att springa på och sista km var det riktigt tungt. När man såg Brandenburger Tor så försökte jag hålla upp farten och ge det sista in i mål. Benen värkte och jag började få huvudvärk och värmen tog ut sin rätt. Jag kom in och sprang under och såg mattan och jag tänkte först att målet var där och blev glad. Sen så såg jag att alla fortsatte springa och jag haka på. Sen såg jag målet och gav allting det sista in och lyckades klämma ner mig till 5:00-fart sista 200m då jag insåg att sub4 skulle gå. Jag stoppade klockan på 3:58:13 och den officiella tiden blev sen 3:58:12. Helt klart nöjd med den tiden.
Första tanken var att få gå och kissa. Jag höll mig hela loppet och det var en ren frihet att få ställa sig i en buske. Jag tog mig igenom folket rätt snabbt och lämnade in mitt chip. Jag tog en varm te och tänkte jag skulle försöka hitta Linnea gänget. Jag gick ett varm men jag stapplade fram rätt ordentligt och jag gav upp rätt fort.
Berlin marathon var ett trevligt lopp med en fin bana som var väldigt platt. Jag kommer definitivt springa det fler gånger.
För den hårda faktan om loppet så titta här på Garmin connect.