Sörmlands ultramarathon 2009 – ultradebut

Så var det dags för mig att göra ultradebut. Jag kände lite att jag inte alls har haft tid att ladda inför SUM och jag hade inte heller kollat upp hur loppet såg ut.

Dagen började med att jag missade bussen från Östra Nyby i Uppsala så jag fick gå in till stationen vilket är ungefär 5km. Jag hade inte de bästa skorna att promenera i men det var ändå skönt att få röra på sig lite.

Jag tog tåget ut och hittade snabbt var starten var. Jag var bland de första där och hämtade ut min nummerlapp. Sedan så var det bara att sätta sig i omklädningsrummet, byta om och peppa sig. Jumper dök upp efter ett tag och han förklarade banan lite kort för mig så jag visste vad jag hade som väntade mig.

Vi kom ut och träffade på en del kändisar som Fredrika och Mia. Det var rätt kylig på morgonkvisten och jag hade valt att köra byxor, långarmad funktionströja och över det min tunna vindjacka. På fötterna fick det bli mina New Balance RC152 som vanligt. Jag hade med mig mina Nike Air Zoom Streak XC 2 också som jag funderade på men tänkte mina NB vet jag fungerar.

Starten gick och vi kom iväg. Jag hade som plan att jag skulle försöka ligga jämnt på 6:00-6:10 och komma in på runt 5:10. Jag och Jumper slog följe första två-tre km och sedan så drog jag på lite själv. Jag upptäckte vid 3km att jag låg i drygt 5:25-fart vilket var alldeles för fort. Jag försökte dra ner tempot men det var lite svårt faktiskt. Banan gick då på fina promenadslingor. Men snart skulle det dra igång. Först kom en ordentligt brant backe och folk började gå. Jag blev lite förvånad och jag hade ju sagt att tanken var att springa alla backar. Den strategin fick jag snabbt överge. Vi kom upp för den backen och sedan var det 2km med rötter, stenar och träd som låg ivägen. Tempot sjönk direkt till 7:10 enligt min klocka.

Sedan var det en kort sträcka på några km igen med fina promenadstigar men sen blev det avancerade terräng igen. Så höll det på hela tiden. Det rullade på och man hann inte riktigt tänka på att km:era tickade på.

Vid drygt 15km något var vi ett större gäng som sprang lite fel och fick stoppa upp innan vi såg att snitslarna var på vägen ovanför oss. Efter där så hakade jag på Sebastian Lauterbach och Camilla(?). Anders hann upp mig vid runt 19-20km något och vi sprang och snackade en längre stund om allt möjligt men mest tatueringar. Vid en ordentlig nerklättring (man sprang inte, utan det var klättring ner för en brant) så släppte Anders mig och jag sprang i fatt Sebastian & Camilla istället. Vi kom till 25,5km som var första markeringen och här upptäckte jag att min klocka låg rätt snett jämfört med vad de hade mätt upp. Min klocka sa 24,2km. Här sprang jag på lite och vi kom till ett långt asfaltparti som höll fram till ungefär 31-32km något. Jag sprang i fatt en man här, jag hann inte snappa upp hans namn dock, och vi sprang ett par km och snackade. Han hade sprungit Vertex tidigare i sommar och nu sprang SUM för första gången. Efter ett tag tyckte han det gick lite fort och jag fortsatte själv. Sebastian sprang i fatt mig och vi snackade lite. Han hade haft håll som strulade lite för honom. Vi kom till vätskekontrollen vid ungefär 35km och då var det in i skogen igen.

Vid 38km kom man till Tyrestagård och här lyckades jag springa fel. Det stod en funktionär där och hon pekade åt sidan men det hjälpte inte.Efteråt fick jag höra att bonden hade tagit ner snitslarna. Istället för rakt åt sidan så fortsatte jag igenom och kom en 300-400m upp på en grusväg innan jag blev misstänksam då jag inte såg några snitslar. Jag sprang  tillbaka till gården och tog ett varv runt tillbaka till funktionären. Hon sa att det sprang precis förbi en tjej och att jag skulle följa henne. Jag var lite irriterade för att jag hade sprungit fel och här gjorde jag ett riktigt misstag. Jag drog på och höll rätt ordentligt bra tempo. Jag sprang i fatt tjejen och sprang om henne. Nu kom riktigt jobbig terräng och jag tog slut direkt i låren. Partiet mellan 38-42km var en lerig väg som knappt gick att springa. Tjejen jag sprang om tidigare sprang om mig och låg sedan framför mig fram till drygt 48km. Det var ordentligt tungt och minsta lilla uppförsbacke så fick jag gå. Jag hade inte ont någonstans men låren var slut. Vid marathonpasseringen så hade jag 4:18 på egen klocka.

Vid 44-45km så var det en trevlig platt motionsslinga. Tjejen låg fortfarande framför mig och hon låg och drog i ett bra tempo. Efter kört (enligt min klocka) ett par km på 9:00-9:20 så lyckades jag pressa ner mig till 5:40-5:50 fart. Ända fram till ~48km något så var det platt och fint. Precis innan sista vätskekontrollen så drog jag förbi tjejen som hade börjat gå. Sista 2km som var en slinga runt en sjö var ordentligt backig och tung. Kroppen var helt slut. Precis i slutet så stod Linda och Staffan(?) och fotade och jag frågade hur långt det var kvar. Jag fick svaret ”500m!” och det var en lång backe som precis började. Jag gav allt i backen och vägrade gå. Jag drog förbi tre pers på vägen upp och sen var det en brant nerförbacke ner innan man såg målet. Jag tog i och sprang fint sista 200m in i mål.

Jag glömde stoppa min egen klocka och stoppade den på 5:05 och jag gissade på runt 5:03-5:04 (det blev 5:04:42 enligt officiell tid). Jag skulle tro banan var något kortare än 50km men snitt-farten blev 6:06 min/km (om man räknar på 50km). Över förväntan!

Det var en härlig känsla att få gå i mål. Jag fick en tröja och gick och tog lite dricka. Jag stod och snackade lite och tittade på dem som kom i mål. Efter sagt hej till lite olika folk så gick jag och duschade och sedan satte mig i bastun. När jag höll på klä på mig så kom Jumper som hade kommit in på strax över 6 timmar.

På kvällen åt jag middag med Fredrika, Gunnar, Anders & bror, Kristina, Urban och några till. Det var kanongod buffé och samtalsämnet var oväntat nog löpning =)

Idag är benen förvånansvärt fräscha och hade inga större problem att gå ner för trapporna på Sthlm C. Det är helt klart skillnad på springa 50km i terräng och t.ex. en asfaltsmara som Berlin.

Kanonbra arrangemang och väldigt socialt. Rekommenderas till alla!

Edit: Den hårda faktan finns här: http://connect.garmin.com/activity/15912189

31 kommentarer till “Sörmlands ultramarathon 2009 – ultradebut”

  1. Grattis till en jätte fin tid! Och tack för att jag fick ta del av loppet genom din inspirerande berättelse, då jag inte kunde springa själv.

    Nu är du ultra! :)

  2. Japp du får springa nästa år istället, det är en kanonfin bana! Japp nu är jag ultra och blir ännu mer ultra om två veckor då det är Markusloppet =) Tack!

  3. En strålande ultradebut, så vitt jag kan förstå, men de tyngre vägande omdömena får de riktaga ultralöparna ge. Med facit i hand känns det lite kaxigt att ha hängt på där ett tag i början. Du säger att du var trött i benen på slutet, men energin tycks ändå ha räckt till en ordentlig spurt. Vad stoppade du i dig under loppet?
    Trevligt att råkas och det lutar nog åt att vi ses den femte juni igen.

  4. Jo jag är förvånad över hur lätt det faktiskt gick att springa på motionsslinga i slutet trots att precis innan var jag helt slut i benen och ville mest gå. Det var sån stor skillnad med platt att det bara gick av sig själv.

    Jag tryckt faktiskt inte i mig så mycket. Jag hade tre perfekta-flaskor med vatten och jag drack inte upp allt. En gel vid 10km och en vid 30km. Sen så tog jag 3-4 saltgurk-bitar och en bit vetelängd vid två vätskekontroller. De två sista drack jag bara vatten på.

    Det märktes dock sista 7-8km att jag var väldigt törstig och jag hade druckit lite väl lite.

    Alltid trevligt att råkas och det är klart du ska springa StM!

  5. Underbar berättelse så nu är jag ännu mer avundsjuk!!!
    Men jag är väldigt glad för din skull! :-)
    Hann du förresten med RS?

  6. Som vanligt hann jag inte RS. Jag hade bara 30 min på Sthlm C så jag gick och köpte en baguette och en kopp kaffe istället. Så RS får antagligen vänta ett tag till på ett besök av mig =)
    Men tack, det var underbart skoj så jag hoppas du får chansen något annat år att springa det!

  7. Härligt, härligt! Ja, nu är du Ultra. Starkt kämpat och en härligt inspirerande berättelse. Skumt att du inte du blev mer hungrig under loppet?
    Ses vi på tisdag?

  8. Ja jag är förvånad att det inte behövdes mer energi, man har hört om allt ultralöparna trycker i sig =) Man ska kanske upp i mer klassiska ultra-distanser (50-100 miles) för man ska behöva äta mer riktig mat.

    Vi får se hur benen känns imorgon men jag tror helt klart det kan finnas chans på lunchlöpning på tisdag. Tack!

  9. Riktigt riktigt snygg debut må jag säga :)

  10. Tack! Mycket nöjd helt klart även om det finns tid att kapa =)

  11. Camilla säger:

    Världen är liten! jag har läst så många av dina kommentarer på både Funbeat och Ingmaries blogg, men jag förstod inte att det var du när du sprang ihop med mig och Sebastian i lördags. Kul att träffas får jag säga såhär i efterhand istället!

  12. Otroligt fin ultraprestation och tack för bordssällskapet på Hermans!

  13. Camilla: Världen är helt klart lite, speciellt ultra-världen =) Japp jag tackar för draghjälp av dig och Sebastian, ni höll bra jämn fart. Trevligt att träffas!

    Lisse: Tack de samma! Trevligt att snacka och jag är impad av dina ultraprestationer =)

  14. Annika säger:

    Trevlig berättelse oh lyckad ultradebut! Och jag måste också säga ”Aha!”. Jag har sett Dunceor i kommentarerna på bloggar och ditt namn i kommentarerna på funbeat men inte kopplat ihop det alls…
    /Annika – den trötta rödhåriga på Hermans :-)

  15. Hehe, jo om man inte kör samma på de stora sidorna som man kör på diverse bloggar så kan jag förstå att det inte alltid är lätt att koppla =)
    Tack, jag är nöjd som sagt och nu gäller det mest att ladda inför Markusloppet som är om två veckor och då blir det 50km terräng till.

    Mycket trevligt att träffas och lycka till med era förberedelse för Swiss Alpine =)

  16. Grattis till en riktigt bra debut! SUM är ju ett krävande val av debutlopp må jag säga.

    Jag låg några hundra meter bakom dig när vi närmade oss gården och när jag kom fram var du som bortblåst! Jag sprang en stund och undrade om du hade ökat takten eller kanske stannat till vid gården för WC eller liknande.
    Tråkigt att höra att du sprungit fel!

  17. Ja det var lite surt med felspringningen där, jag hade himla bra känsla i kroppen där också och det rulla på fint. Så det värsta var att jag blev irriterad och kom ur det sköna flytet. Och sen direkt efter kom ju massa lera och då var det tungt.

    Jo SUM var betydligt tyngre terräng än vad jag hade räknat med så helt klart men väldigt vackert och skönt.

    Tack för draghälp och sällskap!

  18. Wow – vilken tid! Drygt 6-temp i den terrängen kräver sin man. Riktigt bra kämpat Dunceor.

  19. Tack! Man tyckte det gick lite långsamt när man fick upp 9:23 på en km men jag lyckades hålla ok på raksträckorna så det blev ju godkänt i slutlängden =)

  20. Urban Ljungberg säger:

    Tack för blogginlägget. Det var kul att läsa. Jag tänkte nämligen skicka länken till mor och far som var funktionärer i just Tyresta. Vilket sammanträffande:-) Hoppas att det inte gör något.

    /Urban

  21. Urban: Absolut inte, detta är offentlig information =) Tack själv och det var en trevlig middag. Om det var din mor så stod där så gjorde hon ett bra jobb, det var inte hennes fel att de var nertagna.

  22. Grattis till en jättefin tid! Jag är så imponerad av alla som springer i lätta skor – jag är alldeles för feg. Jag antar att det sitter i huvudet på mig. Får väl testa någon gång.

    min klocka visade också sträckan som något kortare än 50k, men då har jag inte tagit med nivåskillnaderna.

    Vi ses nog snart igen på någon ultratävling – du passar fört!

  23. Tack! Jag är nöjd som sagt =) När det gäller lätta sko så är det nog bara steget det handlar om. Jag tror jag skulle ha svårt att springa i något annat. Jag har ett par DS Trainer som jag knappt kan springa i för de är så tunga.

    Helt klart vi ses på någon ultra igen, vi får se vad framtiden har för oss =)

  24. Det är långt med 50 km… Imponerande bra löpt!

  25. Tack Lena. 50km är långt och man ska ha respekt för distansen. Samtidigt så är det inte så stor skillnad från ett marathon.

  26. Bättre sent än aldrig, men fan va grymt, jag är imponerad minst sagt. Jag trodde gränsen gick vid 42,2 km….

  27. Hehe, jag är impad av Cedric som drog samma bana på typ 3:20, det är grymt imponerande =) Men tack!

  28. Visst sjutton sprang Cedric grymt bra men du ska jämför med dig själv! (Fast det vet du nog) Hur mår du nu?

  29. Benen är fräscha och det rullar på. Det blev 4 löppass förra veckan (ofrivillig vila på lördagen pga konsert och annat trevligt). Väldigt pigga ben under vecka, lite rädd för det var post-lopp boost och därför tog det lugnt så jag inte drog på mig något och det har gått bra.

    Nu är det en mellan-lugn vecka planerad och sedan vila tors-fre för springa Markusloppet på lördag!

  30. [...] jag har bara sprungit tre tävlingar under året, nämligen Stockholm Marathon, Berlin Marathon och Sörmlands Ultramaraton. Jag är inte speciellt nöjd med tiderna på mina marathon men är helt klart nöjd med [...]

Lämna ett svar