Tankar om livet

Jag brukar inte vara så personlig på min blogg men Ingmarie postade en sak idag som fick mig att vilja posta detta. Hon var med om något som jag antar förändrade hela hennes liv och hon skriver om hur man ska ta till vara på det livet man har. Jag förstår vad hon menar men det är inte alltid så att jag känner att jag håller med.

Jag var med om ett långt förhållande som tog slut förra året som har satt rätt ordentliga märken i mig och det är fortfarande rätt jobbigt. Vi har ingen kontakt idag på initiativ av mig då jag tyckte det var jobbigt.

Det gör att det kan vara svårt att ibland se det fantastiska i livet även om man vill. Det som lyser upp min vardag nuförtiden är när jag får komma hem från jobb och sätta på mitt ett par löparskor och ge mig ut. Då kan jag reflektera över dagen då jag inte har någon att komma hem till och diskutera dagen med. Jag hoppas i alla fall ni har haft en underbar dag precis som Ingmarie önskar.

Efter ett kanske inte så positivt inlägg så lägger jag upp en bild då jag garanterat var lycklig nämligen från Berlin marathon. Jag tror bilden är tagen runt 17-18km eftersom jag inte lyssnar på musik.

Lite liten bild men Marathon-foto har lagt in sina bilder via Shockwave så man kan bara länka den första lilla. Det är jag i linnet i alla fall. (Jag råkade radera ett detta inlägget så postade det igen, thank god for google cache).

Underbenet

Underbenet är bra igen och nu gäller det att komma igång med löpningen igen. Denna vecka är det planerat 5 pass, varav 800m intervaller på fredag. Det går inte riktigt med längre pass än tror jag men hade i alla fall tänkt mig 15km på söndag. Det borde summera veckan till runt 40km i alla fall.

Förra veckan blev en någerlunda lugn vecka då jag hade mycket att göra. Tanken var att få ihop en 10 timmars vecka denna vecka men tror det snarare blir runt 9 timmar fast 5 löppass och 4 styrketräningspass vilket ändå får anses bra.

Stockholm Marathon börjar närma sig med stormsteg och jag börjar bli lite nervös över min for men jag hoppas komma bra in i det och få bra med kvalite och långpass innan Stockholm.

Hur går det för er?

UPDATE 12:40
Nu ringde de från Helsingborgs simsällskap och jag har äntligen efter 1½ år i kö fått plats på Nybörjarekurs i VuxenCrawl. Det ska bli roligt att få lära sig crawla på riktigt. Om det känns riktigt bra så ska det bli betydligt mer simning framöver. Jag är riktigt pepp!

Toppning

Idag är det två veckor tills Växjö Marathon som tar upp det mesta av min tankekraft för tillfället.

Idag var planen att köra 15km lång snabbdistans med riktfart 5:00 (dvs samma som jag försökte köra Malmö Halvmarathon på) tillsammans med 2km uppjogg och 2km nerjogg.

Resultatet blev 18,76km på 1:36:35 med sammanlagt med 15km snabbdistans som gick i snittfart 4:50 ungefär (jag får inte riktigt till att mäta medeltempo på ett visst km i ett pass). Datan kan ni titta på själv här:
http://connect.garmin.com/activity/994117

Jag hoppas detta kan visa på en fin toppning inför Växjö Marathon och att 3:45 ska gå vägen.

Efter Växjö Marathon så är säsongen i princip slut även om jag funderar på springa Bromölla 10km bara för att få springa ett 10km i år där jag kan sätta PB. Men jag har börjat titta massa på nästa år och det som planeras är:

• Skövde 6 timmars (12 mars något)
• Heleneholms halvmarathon (början av maj)
• Stockholm Marathon (givetvis)
• Trelleborgsloppet (ska sätta nytt 10km PB!)
• Uppsala 100km (sugen!)
• Berlin Marathon (ett måste nästa år, PB marathon då)
• BAMM (sugen på lite riktig terräng)

Fullspäckat schema nästa år!

Stockholm Marathon 2008 del 1

Nu är det dags att summera Stockholm Marathon-helgen med allt som detta innebar.

Min resa började redan på fredagen. Jag tog tåget från Lund vid 16:28 och skulle ta mig till Uppsala för att bo hos min bror. Luftkonditioneringen på X2000 var i sönder i min vagn så jag fick sitta och svettas i 4 timmar på tåget. Tur jag hade laddat med massa vatten och sportdryck som jag hällde i mig. Jag hann även läsa ut större delen av ”El Choco”, en bok om en svensk som satt i fängelse i Bolivia.

Jag kom upp och tog mig till Uppsala. Nästa morgon gick jag upp tidigt för jag var nervös och hade svårt att sova. Min brorsan var även vaken tidigt och levde djävul i vardagsrummet så det var bara att stiga upp.
Jag packade och gjorde mig redo. Jag kom utanför dörren och hann gå 300m innan jag inser jag glömt min Garmin 405 som låg på laddning. Jag går tillbaka och hämtar den och sedan åker in mot Uppsala och sen Stockholm.

Jag kom ut och hämtade min nummerlapp rätt tidigt vid 10:30 och tittade på lite skor. Fick klämma lite på Asics Piranha och pratade även lite med New Balance folket för där var ett par riktigt snygga och fina tunna New Balance (de orange om någon även spanade på dem). Jag gick och köpte lite frallor och bananer att äta och satte mig och väntade. Vid 12-tiden gick jag och bytte om och lämnade in alla mina grejor. Jag drack rätt mycket så jag fick gå på toa flertalet ggr. Jag blev förvånad över hur många finnar där verkade vara.

Vid 13:30 gick jag och ställde mig i startleden. Vid 13:40 satte jag på GPS-en i klockan och även på med pulsbältet. Innan starten gick hade jag 122 i puls för att jag var så uppjagad inför hela marathon-äventyret.

Startskottet gick och folk började långsamt vandra framåt. Jag ångrade lite att jag hade ställt mig så långt back i startgrupp E och det visade sig sen att jag hade 5 minuter drygt mellan startskottet och att jag sprang över startlinjen.
Vi började springa och alla framför mig höll väldigt långsamt tempo så jag fick börja med springa om en del. Detta gjorde att jag höll ett för högt tempo i början. Det värsta var ändå att när vi hade kommit drygt 800m så börjar en gubbe precis framför mig gå. Då insåg jag lite att det är sjukt varmt och detta kommer bli tungt. Jag ligger högt i puls men det kändes otroligt lätt. Jag har reviderat målet till att försöka hålla mig i ett temp på 5 något så var jag nöjd.

Vid första vätskekontrollen så hade jag planerat att bara springa förbi och det tyckte jag var ett bra val då den var väldigt överfull med löpare. Alla vätskekontroller skulle visa sig vara väldigt trånga. Jag trodde det skulle lätta men det gör det antagligen bara om man håller en hyfsad hastighet.

Det rulla på och det kändes faktiskt helt ok. Benen var pigga, kände inte mig törstig och drack på alla vätskekontroller efter första och även sprang igenom alla duscharna. Vid 8,9km kom det som inte skulle hända. Klockan hängde sig. Jag förbannad klockan och försökte reseta den (man gör det genom att hålla inne knapparna samtidigt i 3 sekunder). Den vägra först reseta sig och visade någon konstig testbild på skärmen men efter kanske 500m så ville den reseta sig. När jag väl fick igång den så sprang man ner under slussen(?) och klockan började leta satelliter. Givetvis så tog den en jäkla tid på sig att hitta satelliter och vid 10km ganska exakt så kom den igång igen och stod då på 8,9km. Det reta mig lite men samtidigt var det skönt att få km-tider igen. Det hade börjat krypa neråt 6:00-6:10 min/km.
Precis efter 10km så fick jag en ordentlig dipp i energin och allting blev väldigt tungt. Jag tryckte i mig en gel men det tunga höll i sig och jag sprang upp för den branta svängen upp till Västerbron men uppe på Västerbron så började jag gå lite. Benen var trötta och så men när det började gå nerför så blev det lite bättre. Jag kämpade på och tryckte på. Vid 20km så sprang 4:15 farthållarna om mig och jag tänkte jag skulle försöka hänga på dem. Då dör klockan helt. Slut på batteri. Hur i helvete!? Den var helt laddat i morse och GPS-en var igång en kvart innan starten så det betyder den orka 2 timmar och 15 minuter. Det är kass. Jag personligen jobbar ju med strömförbrukning av mobiltelefoner så jag vet en hel del om vad man behöver göra. Jag förbannade Garmin och ansåg att de nästan borde anställa mig med en svinhög lön så det kunde bli bättre och att jag fick kompensation för att den dog. Den ska reklameras nu i veckan.

Fortsättning följer.